Ensam eller att vara själv...

-Det är stor skillnad. Det fick jag berättat för mig idag.

I ca två veckor har jag vetat att lägenheten skulle vara tom när jag vaknade idag. Jag har sett fram emot en lugn dag där jagskulle kunna göra det jag ville. Inga blöjbyten och inget bollspel. Bara jag och soffan. En skön uppladdningara inför nattens nattarbete.

Jag hinner knappt slå upp ögonen innan den tunga andningen och paniken närmar sig.
Jag börjar leta efter livlinor. Vem ska jag ring hit? Jag kan ju inte vara ensam. Jag klarar det inte! Jag kommer att få ångest!

När jag inser att ingen kan komma till min undsättning börjar ögonen tåras och svämmar snabbt över. Hur ska jag överleva?
Alla tankar om en lugn dag med skön uppladdning är som bortblåst. Enda känslan som finns är ensamheten. Det oändliga ensamhen...

Ett samtal från ett hjärta av guld inkommer. Några väl valda ord senare och ens hela existens är förändrad.

         "Du är inte ensam. Du är själv i lägeheten. Det är stor skillnad"

Hon har självklart helt rätt. Jag är inte ensam. Jag har ett kontaktnät runt omkring mig som bryr sig. De kan inte vara här 24 timmar om dygnet och rädda mig från det där mörka som bara äter upp mig inifrån. De destruktiva tankarna som inte fyller någon som helst funktion. Men det betyder inte att man är ensam. Jag råkar bara vara själv idag. Det är inget som är farligt.

Det är så lätt att blanda ihop dessa två benämningar. Att be om hjälp kan dock förändra allt. Men istället går man allt för ofta in i sig själv. Man stänger dörren men nära och kära förväntas ändå förstå och hjälpa. Min dag gick ifrån att överleva till konstruktivt tänkande. Detta ändrades efter ett samtal på 10 minuter med en nära vän. Ibland krävs det inte mer även om allt känns helt hopplöst. Våga be om hjälp!

         "Ensam är stark" - tänket funka inte. Inte för mig ialf.

 

/Linda

 

15 aug 2012

 
 
Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)