En känsla av otacksamhet

Det är en jobbig och tung känsla att ha, otacksamhet. Jag har så mycket men ändå infinner sig den känslan så ofta. Känslan av ensamhet är stark. Den vinner över alla andra känslor och gör mig oförmögen att vara riktigt lycklig. Det känns som att jag inte är fulländad utan den där kvinnan vid min sidan. Hon med stort H. Hon som ska stötta upp när jag faller. Hon som jag ska kunna ge kärlek till.

"Men du har ju barnen. Kramas extra mycket med dem", är det många som säger.

Det är långt ifrån samma sak. Barnen ger fantastiskt mycket kärlek men den ena kärleken utesluter inte den andra. Den kan inte heller ersätta.

"Du måste vara självständig och kunna leva ensam. Måste du ha någon?", är också sånt som folk brukar sägar till mig.

Varför måste jag kunna leva ensam när man kan ha det så mycket bättre när man är två? Jag letar inte efter en partner för att jag inte kan leva ensam. Jag letar efter en partner för att jag inte vill. Jag vill ha en partner att dela framgångar och motgångar med, en partner som finns där oavsett.

 

          Jag kan leva ensam men väljer tvåsamheten. Ska bara hitta nån som vill dela den med mig...

6 maj 2013

 
 
Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)