En dålig känsla från förr...

Att man inte har någon självbevarelsedrift...

 

När man äntligen tagit sig förbi den hemska skolan, som i mitt fall varit en tortyrkammare, och kommit ut i vuxenlivet. Man har lagt det där jobbiga, ångestladdade bakom sig.  trampar man rakt in i det gamla träsket igen. Jag har åter igen gjort ett aktivt val. Denna gången var det dock tillsammans med den andra föräldern men ändå. Jag har gjort det aktiva valet att sätta min son på dagis i samma skola där jag själv gått med tunga fötter genom korridorerna. Där glåporden haglade och la sig ett efter ett på mina axlar. Där magen vred sig i smärtor mer och mer ju närmre skolgården jag kom varje morgon.

Hit går jag och lämnar min son. Samma korridorer och dofter som förr. Minnen strömmar genom mina sinnen. Känner hur ångesten knackar på min axel. Nej! Jag är inte 12 år längre. Jag är vuxen! Jag ska vara stor och stark och visa min son att han kan övervinna allt och att skolan är inget man ska vara rädd för!

  • Om jag inbillar mig själv detta kanske han också tror på det.

 

/Linda

 

23 aug 2012

 
 
Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)